Milei söker ny finansiering från USA, varför?
Förtroendekris för Milei och rädsla för peronismen.
De senaste dagarna har Javier Mileis regering inlett förhandlingar med USA om nya lån. Men hade man inte fått balans i statsfinanserna och var på väg mot en stabilisering? Svaret är både ja och nej. Vi börjar från början:
Vid sitt tillträde i december 2023 ärvde Milei en ekonomi i total kollaps. Årtionden av peronistisk misskötsel hade kulminerat i en kris av häpnadsväckande proportioner, kännetecknad av hyperinflation som översteg 211 % under 2023, en bankrutt centralbank med negativa nettoreserver, och ett kombinerat finanspolitiskt och sammanlagt underskott som närmade sig 15 % av BNP. Landet plågades av förlamande fattigdom som påverkade över 40 % av befolkningen och djupt rotade strukturella snedvridningar, inklusive ett komplext nät av pris- och kapitalkontroller, känt som cepo. Den enda vägen framåt var den radikala chockterapi som Milei, med all tydlighet, gått till val på.
President Mileis stabiliseringsplan var en aggressiv och sannolikt aldrig tidigare skådad finanspolitisk åtstramning. Motorsågen svingades fritt. Administrationen agerade med anmärkningsvärd snabbhet för att ta itu med de kroniska underskotten som hade drivit på penningmängden och inflationen. Åtagandet om budgetdisciplin var centralt för att vinna initial trovärdighet hos både internationella marknader och Internationella valutafonden (IMF).
Antalet ministerier minskades från 18 till åtta, tiotusentals offentliganställda sades upp, offentliga byggprojekt frystes, och ekonomiskt snedvridande energisubventioner och överföringar till provinserna minskades kraftigt. Resultaten var omedelbara och dramatiska. Regeringen vände det enorma underskottet 2023 till ett litet överskott 2024 – vilket fortsatt in i 2025. Inflationen rasade snabbt, från toppen på 25,5 procent i december 2023 till endast 1,5 % i maj 2025, och har sedan dess stannat under två procent.
Reformerna vilade dock på en osäker grund. Den finanspolitiska åtstramningen uppnåddes främst genom exekutiva beslut, tillfälliga åtgärder och genom att låta inflationen urholka bidrag och pensioner. Regeringens svaga stöd i parlamentet har omöjliggjort permanenta, strukturella reformer innan mellanårsvalet i oktober.
Som komplement till den finans- och penningpolitiska chockterapin fanns en bred avregleringsagenda för att frigöra den privata sektorns produktiva potential. Centrala reformer inkluderade upphävandet av hyresreglering i Buenos Aires, avskaffandet av krångliga importlicenssystem och öppnandet av marknader för ny konkurrens. De hårda valutarestriktionerna liberaliserades något.
De många reformerna, i kombination med stabiliseringen av makroekonomin, katalyserade en överraskande stark ekonomisk återhämtning. Efter den initiala recessionen började ekonomin växa. I en häpnadsväckande vändning uppvisade Argentinas ekonomi en tillväxt på 7,6 % på årsbasis under andra kvartalet 2025, dess starkaste prestation på nästan två decennier. IMF och andra analytiker förutspådde en robust tillväxt på 5,5 % för helåret 2025. Denna återhämtning var starkt koncentrerad till exportorienterade sektorer som jordbruk, gruvdrift och energi, vilka drog störst nytta av avregleringarna och en mer konkurrenskraftig växelkurs.
Kombinationen av marknadsvänliga reformer, budgetöverskott, fallande inflation och avreglering skapade en kraftfull berättelse om att Argentina äntligen var på väg mot återhämtning. Denna optimism drev på ett massivt rally i argentinska tillgångar. Aktieindexet Merval rusade med över 170 % under 2024 (113 % i dollar), vilket gjorde det till världens mest lönsamma aktiemarknad.
***
Nu under det tredje kvartalet 2025 har dock den finansiella instabiliteten återkommit. Den 7 september led Mileis parti, La Libertad Avanza, ett oväntat valnederlag mot peronisterna i valet till Buenos Aires provinsparlament. Provinsen innefattar visserligen inte metropolens stadskärna och är historiskt sett ett peronistiskt fäste – men den är samtidigt Argentinas folkrikaste provins. Marknaderna har uppfattat det som ett avgörande lackmustest inför det nationella mellanårsvalet den 26 oktober.
Nederlaget i Buenos Aires återspeglar en nedgång i Mileis popularitet. Det kan till viss del bero på åtstramningen, men sannolikt mer på de korruptionsanklagelser som riktas mot hans syster Karina Milei. Anklagelserna är mycket komprometterande, men bevisen bygger än så länge på ljudupptagningar med oklart ursprung. Läs mer i Smedjan.
I september 2025 hade Mileis popularitetssiffror för första gången sjunkit under 40 %, medan hans missnöjessiffror steg till 53,7 %, en betydande ökning från 44,1 % i juni.
Ännu mer illavarslande är att parlamentet under september börjat ta strid mot det ekonomiska programmet. I en serie omröstningar lyckades båda kamrarna i kongressen samla den två tredjedels majoritet som krävds för att upphäva presidentens veton mot lagar som kraftigt ökar anslagen till universitet, offentliga sjukhus och provinsregeringar. Utvecklingen är ett direkt angrepp på budgetbalansen och signalerade till marknaderna att regeringen, för tillfället, har förlorat kontrollen över sin centrala ekonomiska politik.
I ett försök att blidka opinionen innehöll även Mileis förslag till nästa års budget stora utgiftsökningar på pensioner och universitet.
Risken för att peronismen ska fortsätta hålla fast vid sitt grepp om det nationella parlamentet är en av anledningarna till att förtroendet för den argentinska ekonomin har urholkats. Marknadens antagande att Mileis åtstramingsprogram och budgetbalans ska kunna bibehållas går nu att ifrågasätta av flera skäl.
De senaste veckorna har utvecklingen lett till en regelrätt kris med en rusning mot valutan och ras på börsen.
Som en del av sitt avtal med IMF i april 2025 hade regeringen infört ett system med en till viss del styrd, till viss del flytande växelkurs. Peson tillåts handlas inom ett fördefinierat band från cirka 1 000 till 1 474 pesos per dollar. Tanken var att ge marknaden flexibilitet, men samtidigt bibehålla viss stabilitet för att motverka inflation. Sedan juli har växelkursen legat stabilt runt 1 200 pesos per dollar.
Liberala ekonomer kritiserade Milei för att hålla i valutarestriktionerna för länge. Kritiken har fortsatt mot det nya systemet, som fortfarande inte låter valutakursen flyta fritt. I april skrev jag om riskerna med en övervärderad peso. De riskerna visar sig nu.
Under den pågående förtroendekrisen rasade pesons värde. Den övre gränsen för bandet nåddes snabbt när investerare skyndade sig att dollarisera sina portföljer.
Förpliktigad att försvara bandet har Argentinas centralbank tvingats till massiva och ohållbara interventioner. I ett desperat försök att stötta peson har den sålt över 1,1 miljarder dollar av sina redan knappa valutareserver de senaste dagarna. Ekonomiminister Luis Caputo har, i ett verbalt försök till stabilisering, lovat att sälja ”ända ner till sista dollarn” för att försvara valutan från vad han kallar en ”politisk attack”.
Några data från krisen:
Aktier: Merval-indexet hade i mitten av september sjunkit med cirka 30 procent i sedan årsskiftet. Mätt i dollar var förlusterna ännu mer katastrofala, närmare 50 procent.
Obligationer: Obligationspriserna föll med 20–30 procent under loppet av en månad, vilket återspeglade en kraftig ökning av sannolikheten för ytterligare en statsbankrutt.
Landrisk: Den mest talande indikatorn är kanske landriskpremien. Indexet nådde under en period 1 500 baspunkter, dess högsta nivå på ett år.
Igår, den 22 september, gick det så långt att den argentinska regeringen valde att söka ett lån från USA för att stoppa den finansiella paniken. En fullskalig valutakollaps och ett börsras veckorna före valet hade varit politiskt katastrofalt. Reformagendan riskerade att helt stanna av.
Lånet är därför tänkt som en kraftfull signal till marknaderna om att regeringen har en trovärdig finansiell back-up. Milei har valt att utnyttja sina nära ideologiska och politiska band med Trump-administrationen. USA:s finansminister Scott Bessent uttalade under måndagen att Washington ”är redo att göra vad som krävs” för att stödja Argentina och att ”alla alternativ för stabilisering ligger på bordet”. Exakt hur stödet kommer att utformas är ännu okänt.
Den omedelbara effekten av USA:s löfte om stöd var en stabilisering av finansmarknaderna. Det senaste dygnet har argentinska aktier och obligationer skjutit i höjden, och peson stärktes avsevärt mot dollarn, vilket gjorde att Centralbanken kunde upphöra med sina kostsamma interventioner.
Den framgångsrika förhandlingen om en finansiell livlina från USA har gett president Mileis regering en kritisk, om än tillfällig, respit. Den löser dock inte de djupt rotade strukturella och politiska utmaningar som utlöste krisen. För det krävs ett starkt resultat i mellanårsvalet.